|
||
|
|
|
Dödens
väg Berättelsen ger också en bild över de värderingar och den syn på omvärlden som människor under 50-talet kunde tänkas ha. Att resa från Norrland till Stockholm var en spänning som idag kan jämföras med att resa från Sverige till New York eller annan världsmetropol. - Jag minns så väl när jag som mycket ung gosse tillsammans med min far gjorde min, och även hans, första resa till Stockholm. |
-Vi var så spända av nervös förväntan inför mötet med storstaden att vi inte kunde sitta utan stod hela vägen från Uppsala in mot Stockholms central. Boken
ger historiska fakta om andra världskriget som just avslutats. Minnet
av kriget levde kvar hos många. |
|
Beställ
boken från www.litenupplaga.se
|
||
Diktboken
Rim och reson av Bo Bodén. Julpris: 50 kr + porto 20 kr Utgiven 2004, ISBN 91-7910-627-7 på eget förlag, Bodén Vindö. |
![]() |
|
- Som så många andra har jag tänkt att när jag blir pensionär ska jag förverkliga mina drömmar. En är att spela saxofon. Och en är att ge ut en diktsamling. Den kom ut 2004. En annan är att skriva en roman. Nu är också den här - Dödens väg. Med dessa böcker, Rim och reson och Dödens väg, har jag förverkligat drömmarna. Är du intresserad så köp dem gärna. Diktboken köps genom e-post till mig, Bo Bodén, bo@minakontakter.se och Dödens väg genom förlagets hemsida www.litenupplaga.se |
||
Ord Glöm bort
de ord som
|
||
![]() |
||
Var finns du? Vi trodde det
aldrig funnits en kärlek så stark Men livet blev
ändå ej som vi tänkt
|
||
Det viskar i syrenernas
kronor I striden dom
offrade livet
|
||
![]() |
||
Ingen stjärna synes stråla
Nu vid jesuskrubbans torg
Slocknat har stjärnan som
glänst över sjö o strand |
||
![]() |
||
Minnen från dagar
som var har jag kvar Forsen jag minns
där jag stod mången kväll När vårvindar
spela i äng och i skog Den första kärleken,
vem glömmer väl den Hon förde mig
in i en förunderlig värld
|
||
![]() |
||
Jag har gått genom
tysta byar Jag har fängslats
av vårljusa dagar Ja, mycket har
våren och sommaren givit
|
||
![]() |
||
Hånad blev han, klumpfots Pär
Han kunde aldrig känna sig
trygg Aldrig han kallades vid sitt
namn En dag så plösligt var han
ej där På aftonen samlades de vid
stadens torg Så kom de till stadens park
Nu försent om förlåtelse be
Staden blev aldrig den samma
mer
|
||
![]() |
||
Med stela fingrar slår han
strängarna an Gitarren han nyss har löst
ut Enligt Gröndals-Frasse, hans
bror Men ännu det ej någon utdelning
gett Om han bara fick ihop till
en fralla o kaffe Han tänker. Här ska faen stå
Det blir till att leta burkar
i papperskorg Med femtio spänn känner han
sig åter rik
|
![]() |
|
Va ere för
vits att på stjärnorna glo? Jag tar mig
in till stadens ljus Men på krogen
jag grips av djup depression
|
|
![]() |
|
Du börjar din resa utan biljett
Om resan blir kort eller lång
Hur resan genom livet än går
|
![]() |
|
Det nattkylda gräset Ett löv dalar mot marken.
|
|
![]() |
|
Dikt
i juletid
Julnattens
vind känns isande hård Kall
lyser månen på sin tysta ban Han
grubblar och tänker, när gick allting snett?
En gång
var han ju också en aktad person Varför
såg ingen hans hjälplösa nöd?
Nu firas
julen i mest varje gård
Vissa ord är inspirerade av Viktor Rydbergs dikt Tomten. Vill du läsa originalet, klicka här.
|
![]() |
|
Vinden Vart
far den? den vind Genom
darrande asplöv den ilande far Vinden
från ögat tar med sig en tår
Men
plötsligt jag väcks ur min längtande dröm
Jag
reser mig upp från min bänk
|
|
![]() |
|
Trött
gick han hem
Nu var torparens dagsverk hos
greven slut Ont fick han slita för
ringa peng På sin vakt såg
han himmelens stjärnor lysa Vad var det för stort
med fattigdom? Trött gick han hem mot
sitt fattigmanstorp
|
![]() |
|
Aftontankar
Det drog ett moln förbi
vårt hus Jag blickade upp mot himelens
höjd Men plötsligt blev himmelen
åter ljus Jag grips av en tanke där
jag står |
|
![]() |
|
Utan
melodi - utan replik
Jag tänkte mig skriva den ljuvligaste poesi Men fann det jag tänkt redan var skrivet Jag försökte då göra en fin melodi Men fann att den gåvan var inte mig givit Jag ville så mycket men hade ej makt att fånga orden dom rätta Ej heller finna den rätta takt som kunde ord med musik sammansätta På en parkbänk slår jag mig dyster ner Jag tittar upp och ser en stjärnfylld himmels höjd Jag blir stum när jag tänker på det jag ser Mitt fåfäng slås bort av en känslofylld fröjd |
![]() |
|
JOHAN
Du kom men din stund blev kort Din hand kom oss aldrig nära Vi kunde ej hindra att du drog dig bort Bort från dina nära och kära Du fick aldrig se morgonens ljus ej heller se stjärnorna falla Du fick aldrig leka som barn i vårt hus Nej genast dig änglarna kalla Men ditt liv blev ändå en del av vårt och tungt ibland är vårt sinne Ja vi skildes du Johan, och det känns svårt Men med oss du för alltid är i vårt minne |
|
![]() |
|
© Bo Bodén, samtliga dikter Skriv till Bo,mail: bo@minakontakter.se |