Karins haiku och tanka
© karin@gustafsson.gs (06-09-23)
Medlem i Svenska Haiku Sällskapet.
Till Karins innehållssida
Till gästboken
Till första sidan, www.ordalag.se

Läs haiku och tanka

Introduktionssidan för haiku

om att leva i nuet och se dygnets skiftningar

om årstidernas växlingar

om kärleken och allt annat i livet

Haiku på engelska

Några artiklar om haiku


 


 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

 
Några artiklar om haikuskrivande




Analys av "Jordgubbsplantorna..."
Jordgubbsplantorna
hukar under snötäcket.
Kaffet vedspisvarmt

(Karin 1/1 2002)

En haiku "ska" vara vara så formulerad att den inte kräver någon förklaring. Läsaren ska själv fylla i mellan orden och läsa in stämningen i ögonblicksbilden. Den ska vara direkt och omedelbar, förmedla en känsla och samtidigt vara underfundig. Dessutom ha en rytm byggd på stavelser, 5, 7 och 5. Men känslan är viktigare än korrekt antal stavelser tycker jag. En utmaning att formulera något som klarar av dessa krav. Det är väl därför jag skriver haiku - för att anta utmaningen att göra en ögonblicksbild i bundet versmått. Fritt skapande inom givna ramar.

Förkyld nyårsdag år 2002
Jag ska reflektera över den haiku jag skrev 1/1 2002, den om jordgubbsplantorna här ovanför. Dels ska du få en bakgrund till min nyårsdag och dels ska jag hacka sönder haikun, ögonblicksbilden, i små beståndsdelar, mina sex ord på sjutton stavelser fördelade på tre rader.

Merparten av dagen satt jag invirad i duntäcket ovanpå den utdragbara kökssoffan i torpet. Förkylningen hade tagit min kropp i besittning och alla rörelser jag gjorde resulterade i att jag blev snurrig i huvudet. Så där satt jag stilla och tittade ut genom köksfönstret, läste en bok, nös, pratade med familjen samtidigt som jag funderade på hur jag i haikuform kunde formulera en vinterstämning. Lite av en dagboksanteckning över dagen. I den gammeldagsa köksspisen, modell Husqvarna, intill mig sprakade en värmande brasa och utanför ven vintern. Det pendlade mellan -15 och +3 grader ute. Inne var det en härlig spisvärme på ca 20 grader. Snön var ca 70 cm tjock och täckte trädgården, bl a mina ca 200 jordgubbsplantor.

Analys  - haikun hackad sönder i små beståndsdelar
I haikun har jag skrivit in flera motsatser: kyla + värme, sommar +  vinter, inne + ute, frysa (hukar) + hålla sig varm (täcke), det synliga + det dolda. Jag har vävt in dofter (jordgubb + kaffe + vedspisdoft + vinterkyla) och ord med färger: grönt + vitt + kaffesvart. Där finns också förväntningar inskrivna. Ja, de är dolda men så tydliga för mig: jordgubbar associerar till sommar och värme, kaffe till lugn och ro. Och plantorna i sig en förväntan om en kommande skörd liksom minnet av den förra skörden. Genom att jag skrivit att plantorna "hukar" gör jag en lätt personifiering av dem. För visst är det väl egentligen bara människor som kan huka sig under något. Haikuns enda verb, hukar, är skrivet i presens för att få in en närvaro. Närvaro finns också i kaffet som avnjuts varmt. Jag själv - som haikuskribent - finns dold i texten. Hur? Jo, någon, dvs jag vårdar plantorna på våren (rätt mycket arbete med gallring och ogräsrensning) och skördar och äter bären till morgonfilen, jag lägger in ved i brasan och kan njuta av mitt varma kaffe.

En haiku ska helst avslutas med en knorr eller överraskning, enligt konstens alla regler. Inte vet jag om just du tycker det egenkonstruerade adjektivet "vedspisvarmt" är tillräckligt underfundigt men nog blir det en kontrast till haikuns första rad och det som jag kan betrakta utanför mitt fönster den här vinterdagen. För mej räcker det som knorr.

Kanske tycker du nu jag har analyserat sönder min haiku, för som jag skrev i första meningen, en haiku ska kunna förstås utan förklaringar. Eller så har du kanske inspirerats att själv skriva en haiku. Skriv gärna till mej och berätta vad du själv tycker, e-post: karin@gustafsson.gs
 


Syftet med en haiku
är helt enkelt att beskriva något vi redan vet, utan att vi var medvetna om att vi visste det.
Enligt japansk tradition får haikun gärna innehålla en paradox, mytisk föreställning eller symbolisk bild och avslutas med en knorr eller överraskning.

Paul David Mena, från Boston, har skrivit om sin syn på vad en modern haiku enligt amerikanska mått kan innehålla. Han skriver om dess delar och ser den sett ut i ett historiskt perspektiv, se en översatt artikel nedan på sidan.

En haiku kan handla om mycket, men helst beskriva en daglig situation som ger läsaren en alldeles ny bild av det välkända. Det är en tänkvärd form av poesi som tar upp något ur naturen, färger, årstider, kontraster. Lite som ett bra foto kan göra.

Vanligtvis består den treradiga haikun av 17 stavelser; fem första raden, sju andra och fem sista raden. Enligt japansk tradition kan en haiku delas upp i två delar som berikar varandra, men ändå är oberoende av den andra delen. Antingen avslutas första eller andra raden av ett kolon, långt tankstreck eller ett ofullständigt uttryck, ellips. Ett ord som indikerar årstid ingår i en haiku, "kigo", men det kan vara fördolt i orden, enbart antytt.

Senryûkallas den kortdikt som brukar driva med mänskliga företeelser. Den är inte bunden till årstid eller natur.

Haiga, haikaiga, är en kombination av bild, tuschteckning, och dikt.

Haibun, en blandning av prosa och poesi, ofta reseberättelser varvade med dikter.

Tanka är en annan form av japansk dikt. Den innehåller 31 stavelser fördelade på 5 rader; 5, 7, 5, 7 och 7 stavelser.

Enligt japanskt tankesätt behövs, förutom inspiration, såväl meditation, ansträngning som inlevelse för att kunna komponera en "riktig" haiku. Haiku är sprungen ur japansk tradition, ofta skrivna ur zenbuddhistisk och Taoistiskt perspektiv.

En omfattande haiku-terminologi och en introduktion till vad haiku är, skriven av Lars Vargö, finns i Svenska Haiku Sällskapets tidskrift HAIKU, nummer 1-2 2001.


Fakta från Nationalencyklopedin:
"Haiku, en japansk versform, bestående av 17 mora, något missvisande översatt till stavelser. En haiku består vanligen av två led, delade i tre rader med fem plus sju plus fem mora. Ett mora-ljud är antingen en vokal eller en vokal plus en konsonant. Eftersom alla japanska ord eller fraser slutar med en vokal eller ett "n", skapar rim inte många variationer och är ointressant som poetiskt verktyg. Att dikta med fem- eller sju-mora låter däremot rytmiskt och dessutom var dessa dikter, på den muntliga traditionens tid, lätta att komma ihåg. Haiku är en vidareutveckling och förenkling av det uråldriga tanka- eller waka-poemet, som består av 31 stavelser.

Under medeltiden blev kedjepoem (renga) populära, och den första strofen på 17 stavelser (hokku) räknades som speciellt viktig. När sedan denna inledande strof på 1600-talet kom att skrivas utan samband med ett kedjepoem, var den haiku skapad som vi känner i dag. Basho anses ha varit den förste och den störste haikumästaren. Eftersom en haiku vill säga mycket i få ord, har ord och fraser flerbottnad betydelse och följer vissa regler som funnits alltsedan Bashos tid. En regel, som även i dag allmänt följs, är att en haiku skall innehålla något ord som antyder årstiden. Haiku-skrivande är populärt i dagens Japan och sedan ca 1905 har haiku också skrivits på många andra språk, även svenska, varvid mora har översatts till stavelse."

Haiku [haj´-] subst. ~n ~er. Ordets betydelse; hai 'nöje, förströelse' och ku 'vers'

Artikeln hämtad från: Nationalencyklopedin 2001-04-23, webbadress: http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=O177647



Länk till en översatt artikel ur The Heron´s Nest, där Christopher Herold ger sina riktlinjer för hur en haiku bör skrivas.

 
HAIKU - ingen mikrovågspoesi 
Paul David Mena

Haiku - det är inte någon slags mikrovågspoesi. Riktigt så enkelt som att klämma fram sjutton stavelser och pressa in dem i en mall med 5-7-5 stavelser är det inte. Nuförtiden, beroende på var och hur du lever, kan haiku betyda en mängd olika saker. 

I Japan betyder ordet haiku "en lekfull vers". En "hokku" ("början på en vers") representerade i det gamla Japan en av de tre första raderna, eller "länk" i ett längre poetiskt verk. Det kallas "renku" ("länkad vers"). Man alternerade mellan tre rader med sjutton stavelser och två rader med fjorton stavelser - och det pågick i 36, 72 eller 100 "länkar". På 1600-talet var en renku betydelsefull del i en festlig helkväll bland överklassen. Länkarna var vanligtvis humoristiska, romantiska eller politiska. Inte med några direkt litterära ambitioner således. 

Allt detta ändrade Matsuo Basho (1644-1694) som införde ett seriöst Zen Buddistiskt perspektiv i skrivandet. Från att varit ett sällskapsspel gjorde han det till en konstart. Basho levde ett kringströvande liv och var känd för att ha en mängd lärjungar i många japanska orter. Han införde formatet med 5-7-5 stavelser och några ytterligare regler till den ålderdomliga hokku. I de flesta av hans haiku finns en kort blick av naturen - som berättande ögonblicksbilder från sitt strövande liv. 

De innehåller också en annan ingrediens; poeten i egen hög person, men då vanligen som ett objekt omgiven av naturen och inte med honom själv som huvudperson. Det bygger på Zen-paradoxen av att man ska vara invärtes tömd på intryck samtidigt som man är ytterst medveten om omgivningen. Fortfarande har detta en stor betydelse i många haiku. 

Cirka 200 år efter Bashos död var haiku mer som historisk konstgjord produkt, artefakt, ända tills Masaoka Shiki upptäckte fördelarna med den korta litterära formen. Han återupplivade på egen hand  haikutraditionen i Japan. Några år senare intresserade sig amerikanska poeter som Ezra Pounds för haiku. Det blev den tändande gnistan för haikun som poetisk form för den engelskspråkiga publiken. 

Många engelskspråkiga haikuskribenter håller sig strikt till sjutton stavelser istället för att försöka forma en ögonblicksbild i ord. De flesta "Haijin" håller med om att en haiku inte borde vara längre än den korta stund ett andetag varar. Och ämnet man skriver om ska vara en händelse eller iakttagelse upplevd av författaren själv. Å ena sidan bör ämnet på en haiku vara ordagrann, samtidigt som känslan från författaren mer subtil men lika viktig för haikun; vara exakt med orden, symbolisk eller rent av en fantasi. Förmodligen hög tid för ett exempel. Betänk en av Basho´s senare verk (1689): 

autumn wind -- 
a graveyard in Ise 
even more lonely 
 

Det uppenbara ämnet för denna haiku är höstvinden. Men vad gör Basho? Han smyger själv in i haikun; anspelar på sin ensamhet genom att blanda in ytterligare ett subjekt, kyrkogården. 

Den här tekniken med att blanda in ett andra subjekt i haikun med syftet att göra en kontrast eller komplement kallas på engelska "juxtaposition" dvs ett läge intill varandra/sammanställning. Utöver den korta och koncisa formen är det den mest karaktäristiska och utmärkande draget för en modern haiku. Här är en haiku av Kikaku, en av Basho´s berömda anhängare: 
 
now the dragonflies 
cease their mad gyrations... 
a thin crescent moon 
nu upphör 
trollsländornas galna virvlande... 
en tunn månskära
 

Två till synes udda subjekt har satts samman - trollsländor och månen, med syfte att få in läsaren i bilden. Tekniken med att sätta samman de två bilderna får oss att undvika att enbart betrakta månen. Vi inser att den ystra trollsländorna har gjort detsamma. Det blir en oväntad effekt med insekterna - åtminstone just då. 

Min favorithaiku demonstrerar denna teknik på ett underbart sätt. Issa skrev den här haikun tidigt 1800-tal efter att hans dotter, ett spädbarn, hade dött. 
 
dew evaporates -- 
and all our life is dew: 
so dear, so fresh, so fleeting
Av dagg är världen
och förblir alltid av dagg
- och ändå - ändå -
(tolkning av Per-Erik Wahlund, 1978)
 
Det uppenbara ämnet i haikun är dagg, men Issa skriver inte om daggen alls, utan får snarare daggen att stå som symbol för våra korta liv. 

OK, jag har givit några definitioner och exempel. Varför gillar just jag haiku? Den är omedelbar och här finns inte behov av att gräva sig ner i orden och fråga sig "vad betyder det där?" Oftast läser du en haiku och säger "oj", "jaha!" eller något liknande. Jag uppskattar också sättet att klä av orden till sin nakna betydelse för att få en koppling mellan skribenten och läsaren. En haiku gör inte anspråk på att vara inte en hel berättelse - den tar ett fotografi av ett ögonblick i all sin skönhet, terror och plötslighet. Den lägger märke till en död fågel men spekulerar varken i orsak eller verkan. Den hyllar en kyss, ett leende eller en doft genom att tillåta att händelsen sker, oftast när den är som minst väntad. 
 
first date -- 
under the streetlights 
our shadows hold hands
första träffen - - 
i gatlyktans sken 
skuggor håller handen
 
Paul David Mena
(Översättning: Karin Gustafsson)
 

Två till av haikumästaren Basho

As for the hibiscus 
on the roadside- 
my horse ate it.

Bild på Basho
 
 
First day of spring- 
I keep thinking about 
the end of autumn.

Kalligrafi på en oöversättbar haiku
En haiku av Basho som handlar om slutet på hans vandringsfärd, men som inte går att översätta, sägs det.