Livet är ett rollspel. Segrare eller förlorare, ond eller god. Ibland byter man roller i samma spel. Som denna gång när jag åkte tunnelbana en varm och påfrestande dag. /Inge

ROLLSPEL PÅ TUNNELBANAN


Slut på arbetsdagen. Tunnelbanevagnen nästan full. Solen gassar. På det hela taget olidligt. Vid Hornstull kliver en mamma ombord. Lyckas tränga sig in i ett hörn med sin månadsgamla baby. Inte heller barnet gillar läget utan börjar skrika. Högt och ihållande.

Försöker koncentrera mig på att inte svettas så mycket. Samtidigt som Aftonbladets rubriker känns ovanligt ointressanta. "Jäkla unge att skrika".

Fyra stationer senare känns resan olidlig. Såväl fysiskt som psykiskt. Kan inte mamman få ungen att hålla tyst?

Då händer det oerhörda. En slipsklädd man i femtioårsåldern ropar plötsligt rakt ut: Håll käften!

Hela vagnen stelnar. Vad gör han? Är han dum i huvudet, eller vad? Inte kan man kräva att en baby ska vara tyst! Inte heller kan man väl begära att mamman ska kunna ordna detta på kommando.

"Vilken synnerligen otrevlig man", säger damen mitt emot. Och fet är han, svettig och osympatisk, tänker jag. Fler och fler av passagerarna engagerar sig i den slemmiga typens agerande.

Mannen ser sig om och inser att han gjort något oförlåtligt, brutit mot en av mänsklighetens grundlagar. Faktiskt börjar han bli lite nervös. Fingrar på sin väska och tittar på klockan. Hatet kommer sakta vällande mot honom, och han skruvar på sig.

Precis när vagnen ska lämna Rådmansgatan reser han sig med ett ryck från sitt säte och lyckas precis komma av innan dörrarna stängs. I vagnen tas en spontan applåd upp, ett skratt sprider sig och en yngling ger mannen fingret genom rutan. Alla tittar vi på varandra och känner att vi blivit av med en synnerligen otrevlig typ som inget begripit. "Fy fan att det finns sådana typer", säger en tjej bredvid mig.

Vagnen rullar vidare och solen gassar på. I höjd med Alvik hojtar babyn om än värre. "Jäkla unge att skrika"...

T-banan 06-05-07

Åter till Inges förstasida
Åter till www.ordalag.se