![]() Välkommen till Johans minnessida |
| Första
sidan , www.ordalag.se
|
|
Denna hemsida, www.ordalag.se är delvis ett av vårt sätt att minnas den son och broder som aldrig kommer att få förmaningen att se upp för huggormar eller kunna ta emot en freesbee mellan äppelträden. Han som aldrig får springa efter en fjäril eller sitta på trappan tillsammans med sina syskon, vända mot skogen, en ljum sommarkväll och lyssna på svalornas vinande ljud. Han som ändå givit oss så mycket i sitt korta liv. Sidan uppdaterad 2009-05-13 |
![]() |
|
"Hur
många barn har ni?" /Karin |
Skrivet av Inge den natt Johan dog |
En sjuårscykel har slutits. För sju år sedan, plus ett halvt, dog du väntade, älskade son. När den vaga insikten kom för mig där jag stod på trappan i ljumma sommarnatten, vänd mot min man, ivrigt arbetande med kvällssysslorna, och skrek rakt ut mot skogen "Men fattar du inte att det är något fel!" isade det sig i min kropp, spänd som en fiolsträng, livet i magen kusligt stilla. "I natt gick döden balansgång på livets tråd - som brast" var hans nattliga insikt, snabbt nedskriven på en liten papperslapp på morgonen dagen efter. På sjukhuset frågar den kylige läkaren i ultraljudsapparatens kalla sken - "Förstår ni vad det innebär när ett hjärta inte slår?". Sommarhettan var bedövande och allt stod stilla. Barnmorskan tittade bort, undvek blicken. Marken försvann under våra fötter. Sen minnet av en kurator som pratade mest själv, att hon arbetade i stället för att njuta av semester och berättade om hur livet var för sin utvecklingsstörde son. Så absurt - när vi försökte överleva ett overkligt besked satt vi istället och var artiga och lyssnade på denna okända kvinna i flera timmar. Fick kraft ändå och kvicknade till, bad henne avlägsna sig. Åkte mot stan och köpte varsitt litet hjärta av guld. Fanns inget annat än symboliska handlingar att göra. Det var slut. Eller kanske allt började där? Sonen som valt att inte leva mer, föddes under vånda men med riktig kärlek, fick namnet efter gården där han skulle ha lekt, Johansborg. Han, lillebrodern som aldrig fick vara där annat än under mitt skyddande, varma livgivande hölje, kanske kunde höra vår sång, prat och systers skratt på avstånd. Alldeles invid havet finns han istället i en grav, ett helt liv för tidigt. Trösterikt lyses platsen upp av fyrverkerier på nyårsaftnarna och lek och skådespel av medeltida slag sommartid. I flera år har jag gett av mej själv till andra som förlorat barn efter mig. Lyssnat och försökt ge hopp och stöd. Ibland tröst. Lärt känna många varma människor. Möten med mening. Smärtsamt nog kommer fler barn dö, innan de hunnit leka och säga sina första ord. Statistiken visar att 800 föräldrapar i Sverige drabbas varje år av att behöva begrava sitt lilla barn. Jag, och många med mig, förstår vad det innebär. Vet vad det är att leva med ett sorgearbete. Nu har jag lämnat min plats i Föräldraföreningen Spädbarnsdöd till andra och går själv vidare, in i nästa del av livet. Andra gör stödarbetet och sorgen synlig och hanterbar. Arbetar för att föreningen som är så viktig får överleva. Karin Gustafsson. Skrivet i december 1999 |
|||
Johan
har lärt oss en hel del Att
sörja |
|||
|
|||
Som
en pärla att bevara
Karin
(Texten
publicerad i Föräldraföreningen Spädbarnsdöds
medlemstidning Lilla Lövet, temanummer "Att vänta nästa
barn")
|
|||
Vår son
Johan dog i samband med förlossningen och jag har nu i flera år ställts
inför samma fråga - hur ska vi fira hans årsdag? För vår andra son, som
föddes året efter Johan, är dagen viktig och ibland kommer hans fråga
om hur gammal Johan är. "Skulle ha varit" rättar jag honom, men det uttrycket
protesterar han mot. För honom ÄR Johan. Och han är en viktig person som
han aldrig fick träffa. |
|||
![]() |
JOHAN Du kom men din stund blev kort Din hand kom oss aldrig nära Vi kunde ej hindra att du drog dig bort Bort från dina nära och kära Du fick aldrig se morgonens ljus ej heller se stjärnorna falla Du fick aldrig leka som barn i vårt hus Nej genast dig änglarna kalla Men ditt liv blev ändå en del av vårt och tungt ibland är vårt sinne Ja vi skildes du Johan,och det känns svårt Men med oss du för alltid är i vårt minne Skriven av Bo Bodén, fler av Bo:s dikter här |
||
|
||||
Tears In
Heaven Would
you know my name
Would
you hold my hand
Time
can bring you down,
Beyond
the door there's peace I'm sure
Would
you know my name
|
Begravningsblues
Stanna alla
klockor, stäng av din telefon, Må flygplanens
klagan betyga vår nöd Han var mitt
norr, mitt söder, mitt väst och öst, Stjärnorna
behövs inte; blås ut varenda en. Tolkning:
Bengt Jangfeldt Funeral
Blues |
Gråt inte vid
min grav. En tolkning av nedanstående dikt |
Ibland liksom
hejdar sig tiden ett slag
|
Do
not stand at my grave and weep
I am not there, I do not sleep. I am a thousand winds that blow I am the diamond glint on snow. I am the sunlight on ripened grain I am the gentle autumn rain. When you wake in the morning hush I am the swift uplifting rush Of quiet birds in circling flight I am the soft stars that shine at night. Do not stand at my grave and cry I am not there, I did not die. Mary Elizabeth Frye (1905-2004) |
|
SAKNAD
Skriven av Ingrid Arvidsson, Livstecken 1964 |
Rosenknoppen Lilla lutande
rosenknopp |
»Alla
dessa dagar som kom och gick
|
|
Höst
Ur Dagsedlar |
"Vår
ogråtna gråt" Du, mitt lilla
barn som inte fick leva,
|
XXI Som från
dödens oändlighet Ur Trädet, 1991 |
|
Bodil
Malmstens dikt "Sorg" Två dikter av Harritet Löwenhielm (1887 - 1918) |
|
Tag
mig. - Håll mig. - Smek mig sakta. Tag mig. -
Håll mig. - Smek mig sakta. |
Allra käraste barn Är det du,
är det du, allra käraste barn,
|
DEN
ANNORLUNDA LYCKAN
|
Var
inte rädd för mörkret Var inte rädd
för mörkret, |
Av Lisa Ekdahl Du är en saga för god för att vara sann Det är en saga i sig att vi funnit varann Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts Eller var vårt möte redan bestämt långt innan vi fötts |
Månljuset av Verner von Heidenstam Jag vet ej varför jag vaken sitter, fast dagen ingen glädje skänkt, men allt i mitt liv, som likt solar blänkt, och allt som i mörker och kval blev sänkt, det darrar i natt i en flod av glitter. |
Av Walt Whitman Det har aldrig funnits mer början än det finns nu, Eller mer ungdom och ålderdom än det finns nu, Och aldrig blir det mer fullkomlighet än det finns nu, Och inte mer himmel och helvete än det finns nu. |
Av Erik Lindegren Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans, någonstans inom oss kan vår kärlek aldrig fly. Någonstans o någonstans har alla tågen gått och alla klockor stannat: någonstans inom oss är vi alltid här och nu, är vi alltid du intill förväxling och förblandning, är vi plötsligt undrans under och förvandling, brytande havsvåg, roseneld och snö. |
Var inte rädd, det finns ett hemligt tecken Sv Ps 256 Text: Ylva Eggehorn 1972. Musik: L. Moberg 1974. |
|
1. Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken, ett namn som skyddar dig nu när du går. Din ensamhet har stränder in mot ljuset. Var inte rädd. I sanden finns det spår. 2.
|
3.
|
Länkar (öppnas i nya fönster) |
Spädbarnsfondens hemsida (Hette tidigare Föräldraföreningen Spädbarnsdöd) finns på www.spadbarnsfonden.se |
Blue memory, en vacker sida gjord av en av alla dessa föräldrar som förlorat ett barn |
En samling hemsidor av föräldrar som förlorat barn Adams ring |
Första sidan , www.ordalag.se
Till Karins dikter, kåserier, akvareller
Skriv gärna en hälsning i gästboken
![]() |
|
|
|