(En bakgrundsbild laddas...)
Förstasidan | Du är på Karins diktsida | E-post | Gästboken

 

ORD  MED  OCH  UTAN  MENING
om längtan, sorg och livet
Diktsidan i textversion utan bilder 
Haikudikter 
Karins kåserier, akvareller och så  

   




Här är några nedslag i min byrålåda. En del dikter är inspirerade av händelser, andra av en bild eller två. Några återigen är enbart en lek med ord. Tag dem för vad de är - en glädje över livet och alla dess skiftningar. Du är välkommen med dina reflektioner av vad dikterna väcker hos just hos dej. Antingen på gästboken eller direkt till mej i ett mej.

Karin i september 2006

karin@gustafsson.gs

 


 


Jag deltog i en "kedjepoesi-tävling" som anordnades av SAS och av ca 800 inskickade bidrag vann vi ett hedersomnämnande. Kanske ordnar dom fler dikttävlingar på www.poesi.sas.se, vad vet jag. Kul är det i alla fall.

   
Tids nog...

Kom min bror, sluta jaga duvan där borta
tids nog flyger den
sin kos

Kom istället med mej bort till den nya tunnelbanestationen,
tids nog ska vi åka från norr till söder,
öst till väst

Kom låt oss svalka fötterna i bassängen
tids nog ska vi promenera här långsamt
över asfalterad gata

Kom låt oss gå in i en telefonkiosk och fnissa
tids nog ska vi ha en liten bärbar telefon
i varje portfölj

Kom låt oss ta våra sparade fem- och tioöringar till kiosken
tids nog ska vi betala genom elektroniska nätverk
i luften

Kom låt oss gå hem till doften av mammas köttbullar
tids nog får vi vänja oss
med ensamma tv-kvällar

Kom och lek med mej min bror,
tids nog kommer det
en annan tid

Tids nog ska komma
fortare än vi någonsin
anar.
Björns Trädgård 1946
Foto från Medborgarplatsen år 1946.

 
Dagar av längtan



Tankar till aspars sus

Det kommer en vår
även för dem som bär sten
vid foten av Pakistans berg
20 ton
varje dag
mellan 7 och 20
när solen går ner
varje dag
50 kilo i varje kasse
kastas upp på kärran
inga handskar
inget att dricka
ingen plats att sova på
hela familjen
tjänar 15 kronor
att bära sten
som ska bli betong
vad har jag att
beklaga mej för
som slipper bära fram
mitt levebröd
utan handskar
utan att riskera livet
av stenar som faller
jag sitter och lyssnar
på aspars sus
det doftar höst
svensk höst
och är fem timmar
kvar
tills solen går ner
i Pakistan.

Jag vet. Nästan oläslig.

 

En kram
Tag min hand

Känn

Långsamma vågor
Hjärtats utstrålning

Beröring under huden

Själars möten

K 00.07

 


 
 
 
 

I en skön balans talar
droppar om för oss att

här finns förgången tid

och livgivande kraft

I en skön balans visar
ytspänningen oss sin konst att

ligga kvar och balansera

till dess solen torkar upp

I en skön balans böjs
ett grässtrå ner mot jorden

i väntan på att spira återigen

och vädja efter nästa regn

Karin 00-08        

 
   
 
dikten

 

Likt en fjärils vädjan 
från våta höstlöv, 
redo att falla, 
ropar sorgen efter plats 
när ett tomrum fylls med liv

Strömmar av lycka 
tvekar i hjärtat, 
redo till kärlek. 
"Nog finns plats för oss alla", 
svarar vackraste fjäril. 


(Skriven till Liselotte och Pär september -99)

 
 
 
Allt kan jämföras 
- mina tankar med
mammans som förlorat allt
i flykten
- min konsumtion med
kvinnan som handlar 
för att bli lycklig
- mitt liv idag
med det jag har med mej
från min barndom
Allt tål att jämföras
men jag kan inte leva om mitt liv
ej heller leva någon annans

 
 Haikudikter 
Karins kåserier